PSYKOLOGI · FALL 001
En av de mest avgörande frågorna i fallet Lindsay Clancy är också en av de svåraste att kontrollera: rösten.
Lindsay har berättat att hon på eftermiddagen den 24 januari hörde en manlig, befallande röst som sade åt henne att döda sina barn och sig själv. Enligt hennes berättelse upplevde hon inte rösten som sina egna tankar, utan som något utifrån, och hon har beskrivit den som befallande och något hon inte kunde stå emot.
Om rösten verkligen existerade i Lindsays upplevelse förändrar det inte vad som hände med Cora, Dawson och Callan. Men det kan få stor betydelse för hur hennes psykiska tillstånd vid gärningen ska förstås.
Problemet är att en hallucination inte lämnar några fingeravtryck.
Det finns inget blodprov som i efterhand kan visa att Lindsay hörde en röst. Ingen inspelning som kan bekräfta vad den sade. Bedömningen måste i stället göras utifrån hennes berättelse, hennes beteende före, under och efter gärningarna, hennes psykiatriska historia och vad som är känt om den typ av fenomen hon beskriver.
Och just här går experternas bedömningar isär.
PÅSTÅENDET
Experter på åklagarsidan har pekat på flera saker de anser vara ovanliga med Lindsays berättelse: att detta enligt henne var första gången hon hörde en sådan röst, att den dök upp plötsligt, gav ett extremt kommando och sedan försvann efter en relativt kort tid.
Försvarets experter har i stället tolkat rösten som en del av en psykos och hennes upplevelse av att inte kunna stå emot den som betydelsefull för hennes psykiska tillstånd vid gärningen.
Det väcker en fråga som går att undersöka oberoende av vad man tror om Lindsay:
Hur fungerar befallande röster egentligen – och hur väl stämmer experternas påståenden med forskningen?
VAD VET VI?
Inom psykiatrin brukar fenomenet kallas command hallucinations – hörselhallucinationer där en röst uppmanar eller beordrar personen att göra någonting.
Kommandona kan vara relativt harmlösa, men de kan också innebära självskada, självmord eller våld mot andra.
Att någon hör en befallande röst betyder däremot inte automatiskt att personen kommer att lyda den. Studier har visat stora variationer i hur människor reagerar på sådana kommandon.
Forskningen pekar dessutom på att innehållet i kommandot inte ensamt avgör om personen följer det.
Hur mäktig eller auktoritativ rösten upplevs vara, vad personen tror kommer att hända vid olydnad och personens relation till rösten kan spela stor roll.
✓ BEKRÄFTAT
Befallande hallucinationer existerar och kan innehålla mycket allvarliga och våldsamma kommandon.
✓ BEKRÄFTAT
Att höra en befallande röst betyder inte automatiskt att personen kommer att följa kommandot.
? OKLART
Forskningen kan inte avgöra om Lindsay faktiskt hörde den röst hon beskriver.
MÅSTE EN HALLUCINATION SE PSYKOTISK UT UTIFRÅN?
Det är lätt att föreställa sig psykos som ett tillstånd som alltid är synligt för omgivningen. En person som hör röster borde kanske verka förvirrad, desorienterad eller oförmögen att planera och genomföra vardagliga handlingar.
Så enkelt är det inte.
En hörselhallucination definieras av själva upplevelsen – att personen hör ett ljud eller en röst utan yttre ljudkälla. Det i sig gör inte att personen samtidigt måste vara oförmögen att fungera normalt på andra områden.
I en större fenomenologisk studie beskrev deltagarna mycket olika upplevelser. Röster kunde vara interna, externa eller båda delarna och skiljde sig bland annat i varaktighet och frekvens.
Det innebär att organiserat beteende i sig inte kan användas som ett test för om en person hallucinerar eller inte.
Det är relevant i Lindsay Clancys fall. Hon använde sin telefon, kommunicerade med sin man och utförde flera handlingar som krävde planering och målinriktning under eftermiddagen den 24 januari.
Det är viktig information när hennes psykiska tillstånd ska bedömas som helhet.
Men det besvarar inte ensamt frågan om hon samtidigt kunde ha hört en röst.
✓ BEKRÄFTAT
En person kan uppleva hörselhallucinationer utan att samtidigt vara uppenbart desorienterad eller oförmögen att utföra målinriktade handlingar.
KAN EN RÖST VARA KORTVARIG?
En av de mer specifika invändningarna mot Lindsays berättelse gäller hur kort tid rösten ska ha funnits.
I en större studie uppgav 59 procent att deras röster eller andra hallucinerade ljud vanligtvis varade i timmar. Men 31 procent beskrev episoder som varade i minuter och 12 procent sådana som varade i sekunder. Hos 59 procent varierade dessutom varaktigheten under dagen.
Det finns alltså inget krav på att en hörselhallucination måste pågå i timmar eller dagar för att vara genuin.
Men det betyder inte att forskningen bekräftar just Lindsays beskrivning.
Hennes uppgivna förlopp är betydligt mer specifikt: en tidigare inte etablerad befallande röst uppstår plötsligt, ger ett extremt kommando och försvinner därefter.
Vi har inte hittat forskning som visar att ett sådant förlopp är typiskt.
Men vi har heller inte hittat stöd för att en hallucination måste fortsätta efter att personen har följt kommandot.
✓ BEKRÄFTAT
Mycket kortvariga hörselhallucinationer förekommer och kan varia i minuter eller sekunder
? OKLART
Forskningen kan inte avgöra om Lindsays specifika berättelse om rösten är sann.
VARFÖR LYDER NÅGON EN RÖST?
Forskningen visar att det inte räcker att fråga:
Vad sade rösten?
Man behöver också fråga:
Vem trodde personen att rösten var? Hur mäktig upplevdes den vara? Vad trodde personen skulle hända om hon inte lydde? Upplevde hon att hon kunde säga nej?
En systematisk översikt från 2026 sammanställde 56 studier om vad som påverkar om människor lyder, försöker blidka eller motsätter sig befallande röster.
Bland faktorer som hade samband med följsamhet fanns föreställningar om röstens makt och kunskap, konsekvenserna av olydnad, röstens identitet och relationen mellan personen och rösten.
Det ger oss en viktig distinktion i Clancy-fallet.
Att någon säger ”jag kunde inte stå emot rösten” är inte i sig bevis för att personen faktiskt saknade förmågan att göra det.
Men det är heller inte ett påstående som saknar förankring i hur befallande hallucinationer kan upplevas.
✓ BEKRÄFTAT
En rösts upplevda makt kan påverka sannolikheten att personen följer dess kommando.
? OKLART
Forskningen kan inte fastställa hur mycket faktisk kontroll Lindsay hade över sitt handlande.
EXPERTERNA MOT FORSKNINGEN
KIRK HEILBRUN: ”MYCKET, MYCKET OVANLIGT”
Dr. Kirk Heilbrun, som anlitats av åklagarsidan, såg vissa delar av Lindsays berättelse som förenliga med en genuin hallucination.
Hon beskrev exempelvis rösten som extern – något som kom utifrån snarare än från hennes egna tankar.
Men andra delar gjorde honom betydligt mer skeptisk.
Han reagerade framför allt på kombinationen av att Lindsay aldrig tidigare hade hört just denna röst, aldrig hört den igen och beskrev den som konstant under ungefär de 18 minuter då barnen dödades.
Heilbrun kallade det ett ”very, very unusual pattern” och förklarade att han som rättspsykolog blir särskilt försiktig när ett uppgivet psykotiskt symtom endast förekommer i samband med själva brottet.
Han hänvisade också till forskning där en stor majoritet av personer med befallande hallucinationer hade en relaterad vanföreställning.
Här fanns dock en viktig oenighet mellan experterna.
Försvarets Dr. Phillip Resnick ansåg att Lindsay faktiskt hade psykotiskt förvrängda föreställningar, bland annat tanken att barnen skulle ha det bättre i himlen än att leva vidare utan henne.
Det går därför inte att enkelt konstatera att Lindsay saknade en relaterad vanföreställning. Experterna är oense om hur hennes tankar ska klassificeras.
△ MISSVISANDE
Lindsays beskrivning innehåller egenskaper som kan betraktas som ovanliga och därför motiverar en kritisk bedömning. Men ovanligt är inte detsamma som omöjligt.
GREGORY SAATHOFF: ”ATT UTFÖRA HANDLINGEN BOTAR INTE RÖSTEN”
Dr. Gregory Saathoff fäste särskild vikt vid när rösten upphörde.
Enligt den version Lindsay gav honom fortsatte rösten medan hon dödade barnen. När Callan, det sista barnet, hade strypts tystnade den.
Lindsay gick därefter upp på övervåningen och försökte ta sitt eget liv – men utan att längre höra rösten.
Saathoff uttryckte sin invändning:
”Committing the act is not curative of the voice.”
Han berättade också att han under sin kliniska karriär aldrig hade sett en befallande hallucination fungera på det sätt Lindsay beskrev.
Det är en relevant observation från en erfaren psykiater.
Men hans egen kliniska erfarenhet och en generell vetenskaplig regel är inte samma sak.
I forskningen vi har gått igenom har vi inte hittat stöd för att en befallande hallucination måste fortsätta efter att personen har följt kommandot.
Vi har heller inte hittat stöd för att utförandet av kommandot normalt får rösten att försvinna.
? OKLART
Lindsays beskrivning kan vara ovanlig. Men forskningen räcker inte för att säga att ett sådant förlopp är oförenligt med en genuin hallucination.
PHILLIP RESNICK: ”HON KÄNDE ATT HON MÅSTE LYDA”
Försvarets rättspsykiater Dr. Phillip Resnick bedömde att Lindsay var psykotisk när barnen dödades.
I hans tolkning handlade det inte bara om en befallande röst. Han ansåg också att Lindsay upplevde en delusion of influence – en vanföreställning om att en yttre kraft påverkade eller kontrollerade hennes handlande.
Enligt Resnick upplevde Lindsay att hon måste följa röstens instruktioner och inte kunde fatta ett självständigt beslut om att lyda eller låta bli.
Här ger forskningen honom stöd – men bara till en viss punkt.
Människor kan uppleva befallande röster som mycket mäktiga och svåra att motstå. Lindsays beskrivning av att hon kände sig tvungen att lyda är därför förenlig med vad som är känt om sådana hallucinationer.
Men forskningen kan inte fastställa att Lindsay verkligen hörde rösten.
Och även om hon gjorde det kan den inte i efterhand avgöra hur stor förmåga hon faktiskt hade att motstå den.
✓ BEKRÄFTAT
Forskningen stöder att en befallande hallucination kan upplevas som mycket mäktig och svår att motstå.
? OKLART
Forskningen kan inte fastställa hur mycket faktisk kontroll Lindsay hade över sitt handlande.
HUR KONSEKVENT ÄR LINDSAYS EGEN BERÄTTELSE?
En berättelse behöver inte vara identisk varje gång för att vara sann. Minnen förändras, frågor ställs på olika sätt och en person kan lämna fler detaljer vid ett senare samtal.
Men när just rösten får stor betydelse för bedömningen av hennes psykiska tillstånd blir skillnader i centrala detaljer relevanta.
När började rösten?
Det är svårt att fastställa exakt när Lindsay menar att rösten började.
I vissa återgivningar har starten placerats omkring 17.10–17.15. I andra uppgifter kopplas den till en senare tidpunkt, efter telefonsamtalet med Patrick omkring 17.34.
Det påverkar också påståendet att rösten varade i ungefär 18 minuter.
Den siffran förekommer i expertvittnesmålen, men är inte ett objektivt uppmätt tidsintervall. Ingen klocka registrerade när hallucinationen började eller slutade.
Det betyder inte att 18 minuter är fel.
Men siffran bör inte behandlas som ett fastställt faktum.
Vad sade rösten?
Kärnan i Lindsays berättelse har varit relativt konsekvent: en manlig röst sade åt henne att döda barnen och sig själv.
Detaljerna har däremot återgetts på olika sätt.
I olika samtal och återgivningar förekommer bland annat att detta var hennes ”sista chans”, att barnen inte skulle vara säkra och föreställningen att barnen skulle ha det bättre i himlen än att leva vidare utan henne.
Det behöver inte innebära att berättelserna motsäger varandra. Olika personer kan ha återgett olika delar av samma samtal och Lindsay kan själv ha lämnat olika mycket information vid olika tillfällen.
Men vi kan heller inte slå ihop alla versionerna och behandla dem som om de vore en enda ordagrann berättelse.
Grundbudskapet förblir relativt stabilt. Detaljerna kring varför hon måste lyda är mindre stabila.
När berättade Lindsay om rösten?
Rösten finns inte dokumenterad i Lindsays allra första ord till Patrick efter gärningarna.
När Patrick kom hem och hittade henne utanför huset sade hon att hon hade försökt ta livet av sig. När han frågade var barnen var svarade hon att de var i källaren.
Hon berättade inte då om någon röst.
Det behöver inte i sig vara anmärkningsvärt. Lindsay var svårt skadad efter fallet från fönstret och situationen var extrem.
Men berättelsen om rösten uppstod inte heller först månader senare under arbetet med hennes försvar.
Under sjukhusvistelsen berättade Lindsay om en befallande röst. Patrick har också vittnat om att hon ungefär en vecka efter barnens död berättade för honom om en mansröst som hade sagt åt henne att döda barnen och därefter sig själv.
Rösten förekommer alltså relativt tidigt efter gärningarna – men inte i den första redogörelsen.
”Något tog över min kropp”
Lindsay har dessutom beskrivit något som går längre än att bara höra ett kommando.
Hon har berättat om en upplevelse av att någon eller något annat tog kontroll över hennes kropp.
Resnick tolkade detta som en delusion of influence: en psykotisk upplevelse där personen tror att en yttre kraft påverkar eller styr det egna handlandet.
Det är viktigt att skilja från själva rösten.
Att höra en röst säga ”gör det” och känna sig tvungen att lyda är en sak.
Att uppleva att någon annan styr ens kropp är en annan.
Båda fenomenen kan förekomma vid psykos.
Men att ett fenomen är psykiatriskt möjligt visar inte att Lindsay faktiskt upplevde det.
FAKTAKOLLENS BEDÖMNING
? OKLART
Forskningen ger inte stöd för att avfärda Lindsays berättelse enbart på grund av att rösten var kortvarig, att hon samtidigt kunde agera organiserat eller att rösten enligt hennes uppgifter försvann efter gärningarna.
Flera delar av hennes beskrivning är förenliga med kända hörsel- och befallande hallucinationer.
Samtidigt finns ovanliga drag och variationer i hennes berättelse som gör experternas frågor relevanta.
Forskningen kan därför hjälpa oss att bedöma om hennes berättelse är psykiatriskt möjlig.
Den kan inte avgöra om berättelsen är sann.
Ovanligt betyder inte omöjligt. Möjligt betyder inte sant.
KÄLLOR OCH VIDARE LÄSNING
Vetenskaplig forskning
McCarthy-Jones S, Trauer T, Mackinnon A, et al. (2014)
A New Phenomenological Survey of Auditory Hallucinations: Evidence for Subtypes and Implications for Theory and Practice.
Schizophrenia Bulletin, 40(1), 231–235.
En större fenomenologisk studie av 199 psykiatriska patienter med hörselhallucinationer. Används här framför allt för uppgifter om variationen i rösternas placering, varaktighet och egenskaper.
Hersh K & Borum R. (1998)
Command hallucinations, compliance, and risk assessment.
Journal of the American Academy of Psychiatry and the Law, 26(3), 353–359.
Översikt av forskning om befallande hallucinationer och vilka faktorer som har samband med att personer följer kommandon.
Läs artikeln – Journal of the American Academy of Psychiatry and the Law
Birchwood M, Dunn G, Meaden A, et al. (2018)
The COMMAND trial of cognitive therapy to prevent harmful compliance with command hallucinations: predictors of outcome and mediators of change.
Psychological Medicine, 48(12), 1966–1974.
Studie av betydelsen av den upplevda maktrelationen mellan personen och rösten för skadlig följsamhet.
Medas M & Georgiades A. (2026)
Clinical Correlates of Compliance, Appeasement and Resistance in Command Hallucinations: A Systematic Review.
Clinical Psychology & Psychotherapy, 33(2), e70246.
Systematisk översikt av 56 studier om faktorer som har samband med följsamhet, blidkande och motstånd mot befallande hallucinationer.
Rättegångsmaterial
Vittnesmål och expertutlåtanden från rättegången mot Lindsay Clancy, däribland Dr. Kirk Heilbrun, Dr. Gregory Saathoff och Dr. Phillip Resnick.
Används för experternas respektive bedömningar av rösten, dess varaktighet, Lindsays upplevelse av kontroll och hur hennes uppgifter förhåller sig till deras kliniska bedömningar.
Dr. Phillip Resnick – försvarets rättspsykiater
Commonwealth v. Lindsay Clancy, Trial Day 18 – 21 augusti 2026.
Resnick vittnade om sin bedömning av Lindsays psykiska tillstånd, befallande hallucinationer, hennes upplevelse av att behöva lyda rösten och det han beskrev som en delusion of influence.
Läs transkriptet – rättegångsdag 18
Dr. Kirk Heilbrun – åklagarsidans rättspsykolog
Commonwealth v. Lindsay Clancy, Trial Days 19–20 – 24–25 augusti 2026.
Heilbrun vittnade under både dag 19 och dag 20. Hans bedömning används framför allt för diskussionen om hur ovanligt Lindsays beskrivna hallucinationsmönster var och hans granskning av hennes uppgifter om rösten. Arkivets register visar 121 yttranden från honom dag 19 och 643 dag 20.
Läs transkriptet – rättegångsdag 19
Läs transkriptet – rättegångsdag 20
Dr. Gregory Saathoff – åklagarsidans rättspsykiater
Commonwealth v. Lindsay Clancy, Trial Day 20 – 25 augusti 2026.
Saathoff vittnade bland annat om de två intervjuer han genomfört med Lindsay, hennes beskrivning av när rösten började och upphörde samt sin bedömning av det förlopp hon beskrev.